Bu kliniğe burada henüz yorum yapılmamış. İlk siz yazabilirsiniz.
Anna
Negativ betyg!
Jag kom in till akutmottagningen den 12 oktober 2024 år pga buksmärtor. Läkare och sjuksköterskor upptäckte att jag hade höga levern i blodvärden. Misstänkte att det var kraftigt inflammation av min gallblåsa. Jag skrev min mobil som visade och bad sjuksköterska att beställa teckenspråk tolk till mig orsak jag är DÖV! Det var STOR problem med kommunikation mellan mig och läkare! UTAN tolk! Det fanns ingen tolk på plats t ex den tolken följde med mig till röntgen.
Sedan blev jag inlagd på 14 avdelningen. Den 14 oktober 2024 år berättade läkare med teckenspråk tolk att röntgen visade att min gallblåsa ramlade. Jag förstod inte VARFÖR gallblåsan ramlade ner. Jag tänkte inte ta upp om olyckshändelse i hemmet. Min hjärna var jättetrött och min kropp var jätte ont. Förstod inte varför läkare från röntgen har inte berättat mig tillräckligt information om hur röntgenbilden såg ut som visade i levern. Sedan träffade jag läkare den 3 mars 2025 år och berättade ärligt om olyckshändelse i hemmet från våningssäng. Våningssängen flyttade i hallen. Jag gick till vardagsrummet och såg inte att vita långa möbelben vänd på sängen tryckte ner mot min levern. Då det var BANG. Jag hade kraftigt ont i bålen på höger sidan. Det var illa av trädet. FARLIGT! och visste ingen att gallblåsan låg under levern. Den 3 mars 2025 träffade jag läkare och visade olika två röntgenbilder jämför från 12 oktober 2024 år och den 20 januari 2025 år på datorskärm. Jag tog två röntgenbilder i min mobil. Röntgenbild från 12 oktober fanns hål, min levern den skadad och gallblåsan ramlade därför det. Jag visste det! Men jag bar väldigt besviken på läkare den 3 mars. Han vägrade skriva journalanteckning om olyckshändelse. Då har jag kollat inne journalanteckning hos 1177 på nätet. Det fanns ingen anteckning! Jag gjorde anmälan till försäkringsbolaget hos FOLKSAM. Det stod dokument vad som skrev. Jag hade ingen ersättning! Väldigt besviken på FOLKSAM:s handläggare! Jag tycker det är dåligt/problem system på dator!
Vänligt lågmält, professionellt. Det är de ord som fångar det jag var med om på Södersjukhuset idag. Namnger ingen, minns inte namn på städare, assistenter, läkare uskor eller syrror. Bara denna professionalism, det lugn och den ro som var och en spred omkring sig. Ni bjöd på kaffe, förklarade vad som händer, vad som kommer att hända, och ni skickade hem mig med mer kunskap än innan vi möttes. Ni värdesatte min kompetens, att jag är påläst och vi hade bra dialog från början till slut. Tack till alla!
De fem stjärnorna är bara för en person. Mitt i all stress och allvaret på akutmottagningen fanns det en person som verkligen stack ut med en stillsam styrka man inte glömmer. Den dagen blev vi omhändertagna av en liten filippinsk kvinna sjuksköterska, och hennes engagemang var helt enkelt enastående.
Trots pressen runt omkring henne var hon lika arbetsam som hon var tålmodig, och rörde sig med en självklar grace som inte behöver förklaras – den märks bara. Hon arbetade fokuserat, lyssnade med genuin närvaro och behandlade varje ögonblick som betydelsefullt. Och det var det.
Hennes lugn gav trygghet när allt kändes överväldigande. Hennes tålamod gjorde att vi kände oss sedda, aldrig stressade. Och hennes arbetsmoral – stadig, koncentrerad och orubblig – påminde oss om att riktiga hjältar inte behöver mantlar; ibland bär de vårdkläder och ett varmt leende.
Akutmottagningen har tur som har henne. Människor som hon förvandlar skrämmande situationer till stunder av tillit och trygghet. Hon är en ovärderlig tillgång för teamet och en verklig gåva för varje patient hon möter.
Ett stort tack Maureen!
Hej,
Jag har mycket stark smärta i nedre delen av ryggen och har svårt att röra mig, gå och sitta. På grund av smärtan var jag tvungen att ta taxi till akutmottagningen på Södersjukhuset.
Efter att ha väntat i cirka 40 minuter blev det min tur och jag gick fram till receptionen för bedömning.
Sjuksköterskan tog emot mig och jag svarade på alla frågor. Jag berättade tydligt att jag har domningar i mitt vänstra ben och att jag har svårt att kissa.
Trots detta fick jag beskedet att de inte kunde göra något för mig och jag blev hänvisad till vårdcentralen.
Det som oroar mig mest är att journalanteckningen i 1177 inte stämmer överens med vad jag berättade under besöket. I min journal står följande:
"Pt söker akuten för ryggsmärta sedan 8/3, var på närakuten och bedömdes som lumbago. Har en tid på VC idag kl 15. Pt önskar göra en MR. Ingen urin -eller avföringsinkontinens. Ingen känselnedsättning.
Bedömning Informerar om att vi inte gör akut MR. Hänvisar till tiden på VC kl 15."
Denna information stämmer inte med det jag berättade, eftersom jag tydligt informerade om domningar i vänster ben och svårigheter att kissa.
Jag vill därför begära att uppgifterna i min journal granskas och rättas så att de korrekt återspeglar det jag faktiskt berättade under besöket.
Jag begär härmed en rättelse av journalen enligt patientdatalagen, eftersom uppgifterna inte stämmer med vad jag faktiskt uppgav vid besöket.
Vänliga hälsningar
Befann mig på akuten på grund av hjärtklappning, bröstsmärta och andningssvårigheter, det va en lugn eftermiddag och inte många som väntade. Men jag möttes av en jätte otrevlig receptionist. En äldre kvinna som va så nedlåtande och jag kände mig rent utav dum som hade sökt mig till akuten (trots mina plötsliga besvär). Läkarna och sjuksköterskorna inne på akuten va fantastiska, och deras bemötande va varmt och tryggt.
Men att ha en sån kall och otrevlig receptionist på akuten behöver man se över! Det är det första bemötandet man får när man kommer dit och tyvärr skapar det inget bra utgångsläge för oss patienter.
28 mars vaknade jag med svåra magsmärtor, högt blodtryck mm.
Jag kontaktade sjukvårdrådgivningen och beskrev min situation de sa att de skickar en ambulans. Efter 5 min ringde de och jag fick istället åka taxi till Sös akutmott
När jag kom dit blev jag avvisad och jag skulle kont vårdcentralen istället
De var ännu inte öppen. När jag så smångom kom dit skrev läk en remiss till sös och jag fick åka tillbaka dit. Nu kom jag in.
Massa undersökningar och läkarkontakt visade att jag hade tarmvred (ileus) och jag hamnade på en kir avd)
Jag blev op och läk sa att det hade inte gått länge till.
Jag började förlora synen på mitt vänstra öga, och det fanns misstanke om näthinneavlossning samt svår huvudvärk och ihållande migrän. Jag kontaktade min behandlande läkare, som sa att jag omedelbart skulle åka till akuten, just denna, eftersom de har specialister och utrustning för att undersöka detta.Jag kom dit runt klockan 17. Jag förstår att det kan vara mycket väntetid, eftersom det är många patienter. De tog prover på mig och gav mig en brits, eftersom jag mådde dåligt när blodprover togs. Därefter lämnades jag kvar på denna brits i det gemensamma väntrummet.Jag låg där i ungefär fem timmar. Under tiden fanns det till slut inga andra patienter kvar i rummet, och alla som kom efter mig fick åtminstone ett eget rum där det var mörkt och tyst. Jag blev däremot kvar på britsen under stark belysning, bredvid personal som satt vid datorer, skrattade och pratade högt, trots att det var sent på kvällen. Detta fortsatte fram till omkring klockan två på natten.Jag har ryggproblem, vilket jag också informerade personalen om, och till slut kunde jag inte längre ligga på britsen – det var ingen säng, ingen kudde, ingen filt, bara en enkel brits. Mitt tillstånd försämrades. Jag blev stressad och min syn blev ännu sämre.Vi bad upprepade gånger om att få träffa en läkare och fick hela tiden svaret: “snart, det är bara en patient före er”. Till slut väntade vi ytterligare två timmar, fram till klockan två på natten. Under hela denna tid låg jag där och mådde dåligt, med andningssvårigheter. Personalen såg detta, men gjorde ingenting – de kom inte fram en enda gång för att fråga hur jag mådde, erbjöd inte vatten och gav mig inget lugnt rum.
Alla andra patienter fick rum – utom jag. Jag låg kvar som i ett öppet mottagningsområde.Till slut frågade vi igen när läkaren skulle bli ledig. Då fick vi veta att läkaren inte ens var på plats och att han skulle komma först klockan 08 på morgonen. Ingen hade informerat oss om att vi skulle behöva vänta hela natten, och ingen erbjöd oss ett rum där vi kunde vila.När jag påpekade att jag inte ens fått ett rum, svarade de: “ni har fått en brits”. Jag sa att de själva borde försöka ligga nio timmar på en sådan brits med ryggproblem. De svarade bara: “vi vet”.
Jag fick varken kudde eller filt, och jag flyttades inte till en lugn plats. Ingenting gjordes. Jag sa till dem: “väntar ni tills jag blir blind?” – varpå personalen började le hånfullt och dölja sina leenden.De fortsatte säga “snart”, trots att det visade sig att det inte ens fanns någon läkare på plats. Jag förväntades stanna hela natten, försöka sova i starkt ljus, i buller och utan frisk luft. Mitt öga blev allt sämre, trots att det fanns misstanke om en allvarlig ögonskada som borde ha undersökts omedelbart.Istället sa de att jag skulle vänta till morgonen – sittande på två stolar eller liggande på britsen i detta buller och starka ljus.Under samtalen skrattade personalen åt oss, talade nedlåtande och hånfullt. De drev mig till en panikattack. Jag reste mig och stod nära dem, lutad mot en pelare. Mina händer började domna och krampa, mitt ansikte domnade, jag grät, hade svårt att andas och skakade. De gjorde ingenting – de hjälpte mig inte att sätta mig ner, gav mig inget vatten och försökte inte lugna mig. Min man fick själv hjälpa mig och ta mig därifrån till bilen.Efter detta fick jag även mycket högt blodtryck. Jag har fotografiska bevis. Jag mådde betydligt sämre efter detta besök. Vi tillbringade över nio timmar där utan att jag fick någon hjälp alls. Jag borde ha blivit inlagd över natten, men ingen informerade oss om detta. Istället lämnades vi i väntrummet, på två stolar, i buller och stark belysning. Jag vill också tillägga att jag var den enda personen där som talade ryska med min man. Det kändes som att personalen uppmärksammade att vi var rysktalande, och jag upplevde att bemötandet påverkades av detta. Jag anser att detta är diskriminerande och upplevs som rasism.
Vilket skämt…. 8 timmar väntetid med en skada som enligt kry behöver sys inom 4 timmar för att undvika nervskador och framtida rörelsestörningar. Efter 8 timmar tog tålamodet slut, personalen springer runt och dricker kaffe och skrattar högt medan patienterna väntar på att ens bli tittade på. Väldigt oproffsigt, kunde lika gärna sparat 400kr och 8 timmar av min tid och ändå slutat upp med samma resultat. -10000 stjärnor.
Skärpning!
